Back

Resume’ 2007
   
  Om man skall beskriva år 2007 med ett enda ord så skulle det vara självklart JUBILEUM!
  Leif och jag är själv väldigt förvånade att vi har faktiskt varit gifta i 40 år! Bara det värd en medalj.
Det är lika förvånande att det redan gått 30 år från det att vi skaffade våra stamtikar i respektive raser. Ingen hade då fått oss att tro att vi fortvarande i dag skulle tycka att det är minst lika spännande och givande att ha hund som hobby.

Jag kommer ihåg hur man sög i sig allt som en okänd, nybliven hundfantast kunde få se och höra vid ringside och på prov. Man kunde helt obemärkt söka sig till dom som hade bra hundar och med fladdrande öron och skarpa ögon iaktta ALLT.

Vi ville läsa allt, gå alla kurser, prova på allt, besöka kända kennlar och LÄRA, LÄRA, LÄRA!

 
 
 
     
  Kunskapshungern var utan gränser. Leif lärde sig t.o.m. finska för att själv kunna delta i allt som rörde den finska stövaren. Några år översatte vi den finska rastidningen till svenska. Vi var med i Måttsund på mötet då man bildade den svenska finnstövarföreningen. Leif utbildade sig till jaktprovsdomare för drivande hundar, viltspårsdomare för retriever, var avelsråd för finska stövare i 10 år, styrelse medlem både i Norrbottens- och Svenska Stövarklubben, SSRK Norrbotten samt Södra Norrbottens Kennelklubb. Var även ordförande i Svenska Golden Retrieverklubben.
   
  Jag började som hängiven brukshundklubbs medlem, satt i styrelsen i SBK Kalix, utbildade mig till instruktör inom SBK, höll kurser 7 av veckans 7 dagar vissa perioder. Ni skall veta att jag aldrig kunnat så mycket om hund som jag tycktes göra  då som nybliven instruktör. Det jag inte visste då, var inte värt att veta! Senare har jag lärt mig massor och upptäckt hur mycket mer det finns att lära. Så kunskapshungern har inte minskat, däremot så orkar man inte ta till sig nya saker lika lätt nyförtiden.
     
  Då jag upptäckte retrieverns alla möjligheter började en lång period i våra liv då vi jagade i stort sätt varje dag. Våra barn var små då och varje eftermiddag under jaktsäsongen var det jakt som gällde. Leif jobbade på ackord på den tiden och han skyndade sig hem för att hinna en sväng till skogs med stövare. Det gällde att ha goda upptagare för att hinna få ett hardrev innan det var dags för retrieverjakt vid skymningen. Vi lastade barnen, fikat och barnvagnen och styrde bilen till Sandgrynnan som var den bästa platsen för sjöfågeljakt. Vi tryckte barnen i någon buske och
passade på änder. Vi jublade då vi fått ner två stycken för då visste vi att kvällen var räddad. Då hade flickorna var sin and att leka med. Ibland kom det folk förbi som med stora ögon tittade på våra, rara små döttrar när dom rörde näbben på sina änder medan dom pratade med en and-röst: ” Hej, skall vi gå ut och leka?” ”Jaa, skall vi fara och flyga?” och lät änderna flyga genom luften.
 
Vi kallades retrievermaffian. Vi var några entusiaster som försökte få igång verksamhet speciellt för de fåtal retrievers som då fanns på orten. Verksamheten betecknades lättast med orden ”Den blinde ledde den enögde” men så kul vi hade!
Jag blev instruktör inom SSRK, styrelse medlem i SSRK/Kalix, valpkursledare i GRK, Open Show domare, avelsråd för golden och satt i styrelse för GRK Norrbotten från dess början till för några år sedan.
 
Så det har varit en underbar resa med många härliga minnen.
Kronan på verket år 2007 var HAMILTONPLAKETTEN! För oss har det varit en dröm som nu gick i uppfyllelse. Kanske inte i början av vårt ”hundliv” men ganska fort var vi överens om att om vi skulle föda upp hundar så Hamilton Plaketten skulle vara något att sträva mot. Att vi fick det på båda våra raser gjorde oss oerhört glada.
Vi vill tacka alla våra valpköpare, uppfödarkollegor, och domare för ett fantastiskt år.
 
Vill ni läsa om de enskilda hundars bravader under året så kan ni hitta resultaten under nyheter 2007.
Vid pennan /Katrina